söndag 16 mars 2008

SE MIG skriker barnet

Vet ni hur många barn och ungdomar som utsätts för kränkande behandling på en plats som ska stå för lärdom och utveckling.
På en plats som ska ge verktyg ut i det vuxna livet?
100 000.
Men jag ställer frågan: Vad lär man sig och vilka verktyg får man med sig ut i det vuxna livet om man bara får höra ”Du är värdelös, fan vad ful du är, du kan ändå inget” osv?
100 000 barn och ungdomar.Det är mycket det mina läsare.
Alldeles för mycket.
Dessa barn ses inte av många, skolorna väljer att blunda, de säger att de inte finns mobbning på skolan. För några år sedan var jag i kontakt med en skola.
En elev hade kontaktat mig för att den ville att jag skulle komma och föreläsa. Svaret från Rektorn var ”Det finns ingen mobbning på denna skola”.
Min tanke är följande. Rektorn ljuger.
För mobbning finns på alla skolor. En rektor kan inte säga att den inte finns för det är upp till var och en vad den känner och hur den upplever så kallade skojiga ord och handlingar. ”Det är bara på skoj” ett vanligt uttryck när några trycker ner någon.
Ja men denna person kanske inte upplever det som roligt.

Vet ni hur många det är som lider i hemmet? De som längtar varje dag till skolan för att hemmet är ett helvete?
Där missbruk i olika former finns?
200 000 barn och ungdomar under 18 år lever i sådan miljö.
Dessvärre är våld, aggressioner och misär stor del av deras liv.
Dessa barn gråter sig till sömns när de hör misshandeln i hemmet. Dessa barn utsätts kanske själv för misshandel. De som varje dag längtar bort från hemmet eller att det ska komma andra på besök för att då uppför sig alla. Att de får löften av förälder att de ska göra det och köpa den prylen och bygga den kojan tillsammans. Men att allt bara rinner ut i sanden. Att allt var ett löfte under alkoholens glädjerus. Att barnet vet att när inte alkoholen finns tillgänglig blir förälder arg och våldsam, att de hela tiden har en stor klump i magen.
Misären är påtaglig. Kylan, doften av rök som slingrar sig genom den råa kyliga luften. Minsta felsteg så blir det stryk

Tänk er då följande.
Att ett barn och dennes bror, inte har någon plats dit de kan fly. I skolan trycks de ner på grund av omoderna kläder, smutsiga och oroliga själar.
I hemmet så utsätts de för ohyggliga handlingar.
Att de slits mellan hopp och förtvivlan då myndigheter kliver in och gör utredningar.
Att alla dagboksanteckningar, journaler från utredningarna, brev från omgivningen som ber om ursäkt för att ingen gjorde något av rädsla. Att deras mor blir hotad till livet.

Att de 20 år senare fortfarande kan känna obehag av alkoholdoft, blandat med rök och kyla.
Tänk er detta. Vad vill ni göra för att göra världen lite roligare för andra barn i liknande situationer?
Vad kan vi göra.
Jag tog mitt liv och det jag har erfarenhet av och började förbättra vårt samhälle.Besök min hemsida.
Gör en skillnad!
Gör en skillnad för de barn som tyst skriker i sina drömmar och böner ”SE MIG”

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hur är det med din mor nu för tiden? Jag minns hur vi prata om er och hur illa ni hade det, hur mycket man ville göra något. vi vågade inte säga så mycket då, ja man ville som int lägga sig i.

Anonym sa...

Verkligheten vi inte vet av är skrämmande. Bra att du ger dessa barn ett ansikte