Internationella kvinnodagen del 2

Ja som jag tidigare nämnde är det den internationella kvinnodagen. En laddad dag på många platser i världen. Kvinnoförtryck och orättvisor speglar kanske av sig lite extra denna dag. Jag har suttit och funderat lite på det här med kvinnodagen. Visst jag anser att det är bra att kvinnor uppmärksammas lite extra. Att de stora jämställdhetsfrågorna kommer upp lite extra på tapeten, men så rannsakade jag mitt hjärta och min ideologi.

Det finns oräkneliga kvinnor (och barn för den delen) som lever i ett helvete där de varje dag utsätts för terror, skrämseltaktiker och våld bara för att mannen är en ynkrygg. Deras röster blir sällan hörda. Deras röster blir sällan trodda på. Deras tårar om natten kanske aldrig ses av någon utomstående. Att mannen lyckas hela tiden hålla en mur mellan den verklighet i hemmet och världen utanför. Man kanske aldrig når alla dessa människor med en hjälpande hand för det kan finnas precis var som helt. Till er vill jag säga. När det är som mörkast. Eländet kanske aldrig ser ut att ta slut. Att dina böner kanske inte ses som besvarade från ovan. När du ber och ber för att om något händer så lever dina barn säkert sedan. Det finns många, många i samma sits som ber och ber varje natt. Det finns hopp. Det finns de som tagit sig ur det och blivit stärkta av det. När ni sitter gråtande och blickar mot fönstret som träffas av regndropparna. Tänk då att era böner blivit besvarade, men ni måste ta steget själv. För de regndroppar som faller från skyn. Det är änglarnas tårar.

Måste man egentligen ha en dag då man ska sätta kvinnor lite extra i fokus? Måste man ha manifestationer och liknande för att kvinnornas röst skall bli hörda? Jag kom på följande.
Nej det måste man inte. Det är bra att dagen finns, inget snack om den saken, men jag tycker det tar fokus från de andra 364 dagarna (365 om det är skottår).

Jag hyllar kvinnan ändå varje dag, jämn fördelning av arbetet i hemmet varje dag. Kanske att jag tar på mig lite extra så som att diska, tvätta, dammsuga och sådana saker. Att sitta i soffan och titta på tv tillsammans och samtidigt ta den där tiden att massera kvinnans fötter bara för att visa min uppskattning att jag är hennes. Att komma med blommor oavsett om det är något speciellt eller en vanlig helgdag. En sådan enkel sak som att ge en kram när man går förbi varandra i hallen. Sträcker henne handduken om man har duschat tillsammans. För mig handlar det om att växa tillsammans, att bära varandras bördor och när man går och lägger sig tillsammans på kvällen ”snuggla” upp bakom, skriva in med pekfingret ett kort kärleksmeddelande på ryggen och viska ömt i hennes öra ”Tack älskling, tack för idag, jag älskar dig och hoppas vi ses i morgon” för att sedan hålla beskyddande om henne som om det vore den dyrbaraste skatten man visste om. Att vilja ge allt för henne. Detta gör jag varje dag av året. På så sätt ska en kvinna hyllas. Inte bara en dag på året, för kvinnan är värd det mer än det dubbla. De är värda allt.

Jag är inte feminist. Jag är Humanist.

Jean-Michael Löfdahl

Dagens dikt

Mina ögon är fuktiga nära till gråt.För att du mig fått känna på en härlig vind.En vind av din kärlek och ömhet har du givit mig.Mitt inre är upp och ner men en sak vet jag.Det är att jag håller av dig.Mina tankar de virvlar mitt inre likaså.Men det enda jag vet.Är att jag älskar dig så.

Dagens visdomsord

Jean-Michael Löfdahl – Kärlekens spel kan vi alla spela. Men få förstår dess verkliga innebörd

Ta hand om er alla.
Stjärnan blinkade till mot mig inatt. Kanske…ja bara kanske…