Jag kallas lite galen

Långfredagen är här. Solen skiner ner mot mig, jag tog min kaffekopp, gick ut på den vita bron till det röda lilla huset jag befinner mig i.
Jag tog en munfull kaffe medan jag spelade en snutt på gitarren. Jag slöt mina ögon för en sekund. Jag såg genast en liten bild inför mitt inre. Bilden växte. Jag la ifrån mig gitarren.

Jag jobbar idag. Jag vet. Det är långfredag. Den dag vi egentligen ska minnas Kristi korsfästelse, umgås med släkt och familj och äta påskmat.
Nu ser inte mitt liv ut så.
Daniel ringde och frågade vad jag gjorde. Jag svarade "Jobbar".Han replikerade "PÅ PÅSK!?!". Ja det gör jag. Man kan fira påsk fast man jobbar. Jag vill verkligen fortsätta göra en skillnad för de som behöver det.
Jag har en del med långfilmen att göra idag, samt uppträdandet i hälsningland. Det kommer bli lite konstigt för första gången sedan jag flyttade från den by jag blev mobbad i ska jag nu återvända som ett av huvudnumren.
Jag ska uppträda där. Kommer vara en tveeggad känsla när jag kliver upp på scenen. Men bitterhet. Den finns inte där. Ska bli roligt att uppträda med Viktoria Krantz igen.

Jag jobbar på påsk. Folk kanske kallar mig galen.
Men i Star Wars säger man. "Vem är mest galen. Den man kallar galen eller dennes följeslagare?"

Vill ni veta mer om filmprojektet, Ikaros eller annat jag jobbar med.
Hör av er på jm@jean-michael.se
http://www.jean-michael.se/