I natten

Efter att ha suttit vaken halva natten och av misstag satt igång ”Titta han snackar” gick jag ut på en promenad. Såg en skum typ smyga omkring vid ishallen.
En dag i slutet av april för ett år sedan eller ja en hel natt så gick den filmen om och om och om igen. Men jag såg bara en bit i början. Jag såg bara en bit i slutet.
Jag hade bara ögonen för den vackra, underbara person som låg tryggt under mig.
Hennes brun-gröna ögon rev min mur, hennes ord rev alla hinder. Hennes doft berusade mig och hennes beröring brände som eldar inom mitt sargade hjärta. Något som jag inte trodde var möjligt hände nu. Jag stretade emot kvällen innan från att kyssa henne om än hela jag skrek att jag ville. Varje andetag hon tog fick mig att stanna till, varje ord hon viskade till mig sprängde sönder mig inombords. Hon fick mig att ro att även jag var älskvärd.
Det rymde verkligen till dans. Du får mig, det är som hugget i sten.

Ja att komma i andra hand är något man efter ett tag tror sig vänja sig vid. Att bara vara nyhetens behag under en tid. Då det är nytt spännande och intressant. För att sedan bytas ut som en trasig dammtrasa som nötts ner. Att vara obrukbar för det egna intresset och det egna bruket.”Nej det finns andra/annat som gör att jag mår bättre, får det jag vill eller andra saker som dyker upp”. Då står de människorna som kommer i andra hand med massa frågor. De är vilsna, känner sig som en trasig möbel som bara blivit nyttjad för att andra ska ha det bekvämt och bra.
Är man viktigast för någon, någon gång i hela ens liv? Jag vet inte, jag tror inte jag upplevt att jag varit det.

En av de mest magiska och underbaraste upplevelser jag har av att få vara komplett och hel… kanske för första gången i mitt liv. I en värld där en kärlek kanske var förbjuden och omöjlig till en början. Men viljan gjorde att det blev verklighet och möjligt. Att stå där… tittande ut genom fönstret, bli omfamnad bakifrån och tillsammans möta den färgsprakande solnedgången som mötte mina ögon, som fick mig att än idag inte kunna se en solnedgång utan att känna stygn av vemod och saknad.
En solnedgång blir aldrig den samma efter den kvällen.
Aldrig.

Jag tänker, jag hör, jag ser, jag vet.

Friends blir inte heller densamma.jag har sett avsnitten. Jag tänker. Jag känner.
Det sista avsnittet är känslorna i uppror.
För evigt inget mer. Är bekant med den känslan.
Jag var blott en trasa, som slängdes bort.

Finslipar på ”Inte för kärlekens skull”.
Så vacker...Jag tänker dock på följande rad. ”Fåfängan söker en segertrofé”Men det är kanske sant det jag skrev i min senaste bok?Jag vet inte. Nej nu är det dags att avrunda dagen antar jag.

Dagens Dikt
Med bilder av stjärnorna fastbränt på min näthinna
känner jag varken slag eller spe.
Med domnade händer, hängande ansiktshalva
känner jag mig fram, orkar knappt le
Genom vindar av havets brus vandrar jag under månens skära
Lyssnar till viskningar från änglarna ovan där
Det är dags att vända blicken mot ljuset som brinner i fönstret
Smyga sig närmare för att få veta om jag finns här.
Jag vilar min kropp tungt mot skärvorna från spegelbilden
Med atlasberget som ok över mig i natt.
Så somnar jag in, vilar mig för nu
För alltid för kroppen är matt.
- Jean-Michael

Dagens visdomsord:
Marie Johansson – Varför är det så, att man inser för sent i livet vad man haft, och drömmer för tidigt om det man ej behöver?

Ta hand om er
Jag håller i mig i nattens storm, något lurar på mig!
Hjärtat har skäl förståndet aldrig kan fatta