Skottdagen

Ja vi kunde alla läsa i tidningen om en 19 åring från en ort i södra Sverige. Att denne hade varit mobbad och förtryckt. Han hade pratat med några elever. Sedan gått till sitt omklädningsrum, han hade fått ett eget omklädningsrum då de andra eleverna hela tiden slagit sönder hans lås eller skåp, och hängt sig. Först efter en vecka(!!!) hittades han av rektorn. Var är världen på väg när man inte upptäcker att en elev saknas? Utan får hänga där i en hel vecka. Mina tankar går till familjen.

Vi kunde samtidigt läsa om ”Sanna”. ” Mobbad i flera år – orkade inte mer VÄNERSBORG. Sanna, 13, försökte ta sitt liv i helgen – nedbruten efter år av mobbning. Pappan hittade henne avsvimmad med en snara runt halsen. – Varför gör de så här mot just mig? Jag förstår inte vad jag har gjort, säger hon. ”

Ja vad ska man säga. Jag känner igen detta. Att vara utsatt varje rast, att hela tiden behöva gå på tå. Det var tragiskt att läsa detta men när jag sedan läser vad skolan sagt blir jag lite fundersam.
”Granås skolas rektor Christina Nilsson håller inte med. Hon tycker att skolan vidtog åtgärder för att hjälpa Eddie och att man skött Sannas fall utmärkt. – Det är jättetråkigt att hon mår dåligt men vi tog tag i det där och hjälpte henne, säger hon. Så du menar att Sanna ljuger? – Nej, bara att vi har skilda upplevelser av saker och ting. Jag upplever att vi gjorde allt vi kunde. Exakt vad gjorde du och skolan för att hjälpa henne? – Det kan jag inte kommentera. ” http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article1936566.ab

I och med att jag läste ”det kan jag inte kommentera” tänkte jag följande. Hade skolan gjort vad de hade kunnat så hade hon gladeligen berättat detta för att bevisa detta. Men nu väljer hon den enklaste vägen ut. ”Det kan jag inte kommentera”.
Jag brukar säga följande. Om en rektor eller lärare säger till mig att ”Det finns ingen mobbning på vår skola” så säger jag att de ljuger. För det är vad en person känner och hur den upplever ord och situationer. Inte vad lärare eller rektor upplever. Och mobbning finns. De kanske inte ser det.

I går var jag på träning med mina ”Padawans”, jag har fått som en röd tråd att i alla blog inlägg ha med något med anknytning till Star Wars. Rätt roligt i alla fall. Nåväl på träningen hade vi rätt skoj. Vi ska ta några tjejer och ha en uppvisning på Internationella Kvinnodagen över vad de har lärt sig. Samt att vi pratar med publiken om Ikaros projektet. Elin gick verkligen in för sin uppgift att använda sig av de tekniker jag visat. De övriga i lokalen stannade upp när de hörde ett smärtsamt stön eka genom lokalen. Elin höll inte igen utan pulvriserade mitt skrev. Som tur var hade jag suspensoir på mig. Men det känns ändå kan jag lova er. När vi hade tränat igenom alla rörelser och tekniker så var följande ett faktum. Mitt skrev värkte, mitt vänstra okben ömmade och var lite svullet, mina läppar var lite svullna och armbågen hade fått sig en rejäl smäll. Men det var roligt.

Dagens dikt
Mitt liv har blivit hotfullt som en ovädershimmel, mitt liv har blivit falskt som ett speglande vatten, mitt liv går på en lina högt uppe i luften: jag vågar icke se det.
Alla önskningar, jag hade i går, sloka som de lägsta bladen på palmens stjälk, alla böner, jag sände i går, äro överflödiga och obesvarade.
Alla mina ord har jag tagit tillbaka, och allt vad jag ägde har jag skänkt åt de fattiga, som önskade mig lycka.
När jag riktigt tänker, har jag ingenting kvar utav mig själv än mitt svarta hår, mina två långa flätor, som glida som ormar.
Mina läppar hava blivit glödande kol, jag minns ej mer, när de började brinna...
Förfärlig var den stora branden som lade min ungdom i aska. Ack, det oundvikliga skall ske som ett svärdshugg -
jag går utan avsked och obemärkt, jag går helt och kommer aldrig åter.

Dagens visdomsord
Kinesiskt ordspråk -Kärlekens dörr är svår att öppna och svår att stänga

Ta hand om er alla.
www.jean-michael.se